Terrordådet i Paris

När vi om ett år den 13 november tittar tillbaka på terrordådet i Paris, vad är det som kommer att ha etsat sig kvar? Är det offren och den ofattbara sorg och saknad som blir kvar när mediestormen har lagt sig?  President François Hollande sammanbitna tal som för tankarna till George Bush i sitt tal efter attacken mot Twin Towers där han förklarar krig mot terrorismen? Rädslan över att liknande terror kommer eller redan kan ha få ett grepp om Sverige? Kanske är det Åsa Romsons klumpiga tweet. Det som jag kommer ta med mig är hur det meningslösa våldet ännu en gång slår delar av oss i spillror, hur den sprider skräck och sätter oss en situation där de mörka sidorna i oss riskerar att näras. Mörker som består av rädsla, ovisshet och som i sin tur ger upphov till hat.


Vår första reaktion när vi blir vise om attacken är emotionell. En chock så stor att den försätter ett helt land i undantagstillstånd. Rädsla mot en terror som så kallt och skoningslöst berövar människor deras rättigheter och tar deras liv. Varför var det just dessa människor som denna gång blev offer, varför drabbades de av ödets nyck?  Jag har så många frågor… Hur kunde gärningsmännen formas till skoningslösa mördare kapabla till att begå det mest horribla en människa kan göra mot en annan människa? Hur såg dennes familjesituation ut, hur var uppväxten, vilka framtidsdrömmar fanns? Jag vill veta så jag kan förstå snarare än att känna.


Att detta händer på offentliga platser, där terrorn blir påträngande och oundviklig, slår hårt mot det demokratiska och fria samhället. En mening som ekar i mitt huvud kommer från en nyhetsrapportering; “Automatvapen som är gjorda för att döda så många som möjlig så snabbt som möjligt.”


Detta blev en text som har mer frågor än svar, men det är just det ett sådant dåd gör. Väcker frågor och funderingar som aspirerar att förändra. Under tiden jag skriver färgas sociala medier i Frankrikes färger, kanske ett sätt att visa solidaritet där orden inte längre räcker till. Undrar var Libanons flagga är eller Syriens, Syrien som drabbas så våldsamt av IS terror att 7.6 miljoner människor befinner sig på flykt.


Om ett år när vi minns alla människor som har fått dö till följd av meningslöst våld hoppas jag vi minns det som vändpunkten i kampen med IS. Terrordådet som slutligen fick oss att enas och öppna våra hjärtan.


All kärlek och styrka till alla som ofrivilligt fått sätta livet till för terror.


- Vanja Selander