Kan feminister vara Traditionalister?


“Varför har inga tjejer skrivit upp sig på era listor?”

“Det är ett killutskott. Det finns ett för tjejer också,” sa han och pekade på Vandalernas rosa monter som många killar på stereotypiska grunder inte finner särskilt inbjudande, vilket leder till att Vandalerna klassas som ett så kallat tjejutskott, trots att de inte utesluter personer på grund av deras kön. I övrigt finns det markanta skillnader mellan de två utskotten, som gör att diskriminering hos Traditionalisterna får långt större konsekvenser. En av dessa skillnader är pengar, eller om man så vill, makt.

Traditionalisterna är det utskott på skolan som får mest bidrag av styrelsen. Det kan knappast vara någon hemlighet att innan något annat utskott ens haft tid att bestämma vilka medlemmar som skall inkluderas, har Traditionalisterna redan hunnit spendera ett par tusenlappar på ett hotellrum där de väljer ut nya manliga medlemmar till utskottet. Det är ju trots allt tradition. En ganska påkostad sådan. Hursomhelst, det jag vill diskutera i denna artikel är inte hur Traditionalisterna väljer att spendera våra kårpengar, det jag vill diskutera är hur det på ProCivitas, år 2015, kan få finnas ett utskott som bryter mot diskrimineringslagen.

Tidigare i år, under Föreningstorget skrev jag upp mig på den oändligt långa listan för sökande till det omtalade utskottet, som enda tjej så vitt jag kunde se. Trots detta fick jag inget mail i min inbox om den debatterade uttagningen, och när jag ifrågasatte varför en som tjej inte får vara en del av utskottet, fick jag slängt i ansiktet från en nuvarande medlem att “där går gränsen.”

ProCivitas anser sig vara ett bra föredöme för andra skolor i Malmö, och jag tror att vi kan vara överens om att vi är ganska stolta över vår skola? Fantastiska lärare, gudomlig mat, exotiska fiskar och plastpalmer. Rätt schyssta prylar som tyvärr inte går att hitta på många skolor runtom i landet. Detta innebär dock inte att vi inte behöver förbättra och förändra oss, eller att vi måste acceptera sådant som vi inte anser är okej.

Argumentet “det är tradition” är lika svagt som det är konservativt, trots detta, är det den mest frekvent använda anledningen till varför Traditionalisterna, till skillnad från alla andra utskott, endast har manliga medlemmar. Förståeligt, för vilka andra argument finns det som förespråkar diskriminering? Män är smartare än kvinnor? Falskt. Killar har bättre och mer användbara kontakter än tjejer? Öh, nej. Att påstå att det på något vis är okej att frysa ut över hälften av eleverna på skolan på grund av deras kön är orimligt, såklart. Ingen tror väl att de manliga medlemmarna i Moderaterna säger till kvinnligt sökande att “där går gränsen”, på grund av att det traditionellt sett endast varit män som fått utrymme till att engagera sig politiskt? Naturligtvis inte. Traditioner förändras när samhället moderniseras, så har det alltid varit, och så kommer det alltid förbli, så länge samhället går framåt i utvecklingen. Partimedlemmar måste rättvist representera det svenska folket, precis som skolans olika utskott bör representera oss, dess elever, på ett rättvist sätt.

Att kontra med att en bör bojkotta deras fester om en misstycker känns inte heller rätt. Låt mig lägga fram det ur en annan vinkel. Denna tid vi spenderar i gymnasiet är de tre sista åren innan vi kastas ut i vuxenlivet och väl där kommer vi tvingas famla runt bland räkningar och jobbansökningar ett bra tag framöver. Jag vill också festa, gå ut med vänner och njuta av att vara, tja, ung och dum. Jag känner inte att jag, eller någon annan som ogillar Traditionalisternas diskriminering, ska behöva gå så långt som till att bojkotta skolans fester. För det är ju faktiskt främst detta utskott som står för de viktigaste evenemangen på skolan, ytterligare en anledning till varför det är så viktigt att just Traditionalisterna är jämställt. Det känns oerhört trist att vi elever kommit såhär långt, och nu, på tröskeln till vuxenlivet, ska vi behöva acceptera och än värre, vänja oss vid att det finns en begränsning till hur långt en kvinna kan gå i sin karriär, för i slutändan går trots allt mestadelen av de intressanta och betydelsefulla jobben till män.

Avslutningsvis vill jag lätta upp stämningen med ett utdrag ur diskrimineringslagen, kapitel tre, § 14 (2008:567),


“En utbildningsanordnare som bedriver utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen [...] ska inom ramen för denna verksamhet bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja lika rättigheter och möjligheter för de barn, elever eller studenter som deltar i eller söker sig till verksamheten, oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.”




Källa: http://www.planforskolan.se/



Rebecca Lindblad