Pegasus presenterar - ProCivitas alumnipresentationer


Gymnasiet är en händelserik tid. Kanske en av de mest händelserika i våra liv. Gymnasiet bidrar med så mycket mer än påfyllning på kunskapskontot och en ökad vänlista på Facebook – man genomgår en enorm personlig utveckling och kanske är det till och med så att man börjar hitta sig själv, tar reda på vad man vill göra i sitt liv och finner sina faktiska intressen.


För alla är det dock inte så. Gymnasiet är en övergångsperiod från den trygghet man haft som yngre: när man har varit barn och främst haft ett enda måste i livet. Ett måste som vissa dagar ses som ett jobbigt och irriterande moment men andra dagar som en lättnad och något roligt. Jag syftar på skolan.


Väljer man att genomföra en gymnasietubildning har man sammanlagt spenderat cirka 13 år i skolbänken. I 13 år har man vetat att man har något att göra på dagarna. Skolan är en trygghet som man under gymnasiet börjar inse snart kommer att ta slut. Man går från att vara “en vanlig tonåring” till att plötsligt fylla 18 och ta körkort bli straffmyndig få ansvar över sig själv ta hand om sina egna pengar och oj det går så fort och oj man hinner kanske inte riktigt med och plötsligt börjar man trean och så tar man studenten och vips – så var tryggheten över.


Och vad händer sedan…?


Även om gymnasiet kan komma att vara något av det roligaste i ens liv så finns det ett stressmoment som mer eller mindre alla stöter på: Vad ska jag göra efter gymnasiet? Många har redan hela livet planerat och utbestämt. Man vet exakt vad man vill göra och man vet hur. Eller så vet man vad man vill, men man har ingen aning om när eller hur man ska ta sig dit. Eller så har man kanske ingen aning över huvud taget. Och det är faktiskt helt okej.


Att gå på en skola som ProCivitas öppnar upp enorma framtidsmöjligheter. Men framtiden kan ju vara väldigt läskig. Under de senaste månaderna har Pegasus haft kontakt med ett antal personer som vandrat i samma korridorer som du gör idag - det vill säga alumnis från ProCivitas i Malmö. Vi har intervjuat, pratat med och tagit reda på fakta om ett helt gäng människor som en gång i tiden var precis som du: en, möjligtvis något förvirrad och osäker på vad som komma skall, ProCivitas-elev. Vi har låtit dessa människor berätta om vad de gjort efter sin gymnasietid och vad de gör idag. Hur tog de sig dit? Varför? Visste de vad de ville göra? Hade de redan allting bestämt eller bestämde de sig för att carpa diem och ta det som det kom? Hur upplevde de ProCivitas?


De alumnielever som vi har pratat med befinner sig idag utspridda över hela jordklotet. Vissa jobbar, vissa studerar. Några visste precis vad de ville göra efter gymnasiet, andra befinner sig idag på helt andra platser än vad de hade kunnat föreställa sig.


Under en längre period den kommande tiden kommer vi att kontinuerligt publicera artiklar om alumnielever. Kanske kan du, “proccekid”, få ett hum om vad du vill göra efter din tid på ProCivitas? Kanske kan det ta bort lite av rädslan för ovissheten som benämns som framtiden? Hur som helst så hoppas vi på Pegasus att dessa människor inspirerar er lika mycket som de inspirerar oss!


Stay tuned.


Sofia Livman