“Jag röstar inte på SD, jag skriver bara deras partinamn på valsedeln”

Det har väl knappast undgått någon att Sverigedemokraterna (SD) slutade som det tredje största partiet efter att rösterna var räknade under valet den 14 september. Med upp emot 13 procent av svenska folkets röster klättrade de så högt att bara Moderaterna och Socialdemokraterna hade fler antal röster –  något som bekymrar många. Vart man än vänder sig och vem man än frågar får man höra skällsord och negativa inställningar till SD och ingen verkar sympatisera med dem. Frågan är då: vem är de 13 procenten som faktiskt gör det?


Jag tror aldrig att jag har pratat med någon som öppet sagt att den röstar på Sverigedemokraterna. Alla försäkrar skyndsamt sin omgivning om att “Nej, jag är inte Sverigedemokrat, hur skulle man kunna vara det?” Vem man än vänder sig till så får man höra om hur absurt det är att vara emot invandring och hur man inte kan förstå att vissa vill stänga dörrarna för människor som flytt hit från sina egna länder, flytt för sina liv för att inte bli sönderbombade eller torterade till döds.


Min fråga är då var de här 13 procenten finns? 13 procent är mycket, men till synes är det ju ingen som röstar på SD, så var kommer de ifrån? Generellt så anses det vara en skam att vara främlingsfientlig i vårt land, det är det alla förmedlar utåt sett. De enda som egentligen gör någon form av det majoriteten ser som rasistiska uttalanden är de högst uppsatta politikerna inom SD. Till och med politiker som står något lägre inom partiet uttalar sig ofta anonymt, vilket vi bland annat har sett i olika forum på internet där ip-adresserna sedan spårats. Är man helt enkelt inte rasist officiellt, utan bara anonymt, och i så fall varför?


Jag tror inte att man riktigt själv vet vad man vill utan man är rädd för det som är annorlunda och man är för dåligt insatt i situationen. Man kan inte se det som en kulturell mångfald och man kan inte sätta sig in i situationen och känna medkänsla för alla de som tvingats fly för sina liv för att man är för djupt försjunken i våra I-landsproblem. Personligen anser jag att om man inte vågar stå för vad man röstar på borde man inte lägga sin röst där; någonstans vet man ju i så fall att det är fel? Eller är den allmänna åsikten, det vill säga att det är fel att sympatisera med SD, bara en form av grupptryck och inte alls så de flesta känner? Är det verkligen så att dessa 13 procent är djupt insatta i situationen och har vänt och vridit på problemet och sett det ur alla perspektiv innan de tagit ställning och röstat?


Frågorna angående situationen vi nu sitter i är många, men jag tror att en röst på Sverigedemokraterna är en röst på egoism och bekvämlighet. Sedan är man för feg för att erkänna detta då man inte vill anses som lat och självisk. Men återigen: borde man inte kunna stå för den man är och vad man tycker? Frågorna om detta är många och de regnar in från alla håll och kanter. Alla är lika chockade över detta valresultat, för ingen är ju Sverigedemokrat. Det vill säga, inte officiellt i alla fall.


- Lovisa, Pegasus

Tryckt upplaga../Pegasus/Tryckt_upplaga.html../Pegasus/Tryckt_upplaga.htmlshapeimage_2_link_0