Breastcancer awareness month

Hur upptäcker man bröstcancer?

Som med alla cancerformer gäller det ju tidigare upptäckt, desto större chans att bli cancerfri som gäller även för bröstcancer. Om sjukdomen upptäcks i god tid är det lättare att få behandlingarna att verka, och därför finns det system för att upptäcka cellmutationen i ett tidigt stadie. Det rör sig både om kontroller på sjukhus eller vårdcentral och undersökningar man kan göra hemma, men det viktigaste i vilket fall är att man inte tvekar att kolla upp det om man misstänker något.


Symptom

Majoriteten av alla kvinnor lever friska liv utan alltför personlig kontakt med bröstcancer och är därför inte uppmärksamma på symptomen på samma sätt som de mer insatta är. Det är viktigt att man känner igen tecknen på att sjukdomen börjar ta form för att man ska kunna bestämma vilken behandlingsmetod som är mest lämplig för varje enskild individ. Det allra vanligaste symptomet för bröstcancer är att man kan känna en onaturlig knöl i bröstet eller armhålan. Att man har ojämnheter i brösten är inget ovanligt, men om man stöter på en hård knöl som känns annorlunda mot det man vanligtvis upplever kan det vara ett problem. Andra sympton inkluderar att bröstet ömmar och gör ont, att bröstvårtan drar in sig, vätska (vanligast förekommande är blod) från bröstvårtan och färgskiftningar eller sår på huden.


Olika stadier

När man pratar om bröstcancer brukar man prata om fem olika stadier. Det första stadiet är extremt tidigt och cancern finns endast i de drabbade cellerna. Detta stadie kallas för cancer in situ eller stadie 0 då det är så pass tidigt att det benämns som ett förstadie. Sedan kommer stadie 1 där tumören ännu är liten och inte har spridit sig till lymfkörtlarna än; den är inte större än 2 cm i diameter. I stadie 2 kan lymfkörtlarna ha drabbats och tumören har växt så att den är mellan 2-5 cm. Tumörer större än 5 centimeter hamnar i stadie 3, och i detta stadie har cancern ofta även spridit sig ordentligt till lymfkörtlarna. När man når stadie 4 har det gått långt, och cancern har spridit sig till andra delar av kroppen där den bildat metastaser, så kallade dottertumörer.


Undersökningar

Man kan som ovan nämnt undersöka sig själv, och att ta för vana att göra det regelbundet är ett grundläggande men bra sätt för att lättare upptäcka sjukdomen. Ju bättre man känner sin kropp, desto snabbare upptäcker man en förändring. På 1177.se kan man hitta denna guide som på ett bra sätt beskriver en enkel undersökning man kan göra själv hemma:



Skulle man upptäcka något bör man vända sig till en läkare som då får undersöka en, och för detta har denna olika metoder. Klinisk undersökning, cytologi, mammografi och ultraljud är det man oftast använder sig av för att för att kunna ställa en diagnos, och dessa metoder används i samspel med varandra.


Det första som görs är att man gör en klinisk undersökning vilket innebär att en läkare känner igenom brösten på ungefär samma sätt som man kan göra själv hemma, fast noggrannare då de även känner på alla lymfkörtlar i armhålorna och upp emot nyckelbenen och halsen. Efter att läkaren konstaterat att det troligen finns en tumör gör man en mammografiundersökning. Denna undersökning är även den som används vid de vanliga kontroller som görs även om man inte misstänker bröstcancer. Den går ut på att man röntgar brösten och man kan därmed se tumörerna. Röntgenbilderna visar tumörer även när de är för små för att kännas och därför är det ett effektivt sätt att upptäcka sjukdomen på. Dessutom visar det om tumören är elak- eller godartad och ger då en indikation på hur omfattande problemet är. Om mammografiundersökningen ger bristande resultat kan man ta till ultraljud; ibland kan röntgenbilderna nämligen vara svåra att tyda på grund av att man har tät vävnad och då kompletterar ultraljudet bra.


Skulle det vara så att man fortfarande inte kan urskilja huruvida tumören är elakartad eller ej (eller om man bara behöver mer information om den) görs något som kallas för cytologi eller finnålspunktion. Då sticker man in en nål i tumören och suger ut celler från den för att sedan kunna undersöka i mikroskåp varpå man kan avgöra om den är elakartad eller ej. Har man svårt att avgöra det kan ett större prov krävas, och då använder man ett tillvägagångssätt som heter antingen mellan- eller grovnålsbiopsi. Det är samma princip som vid cytologi fast man tar ett större prov. Ibland kan till och med en mindre operation krävas för att kontrollen ska lyckas och man ska kunna bestämma tumörens inriktning.


Bröstcancer och ärftlighet

Mellan var 18:e och var 24:e månad får kvinnor mellan 40-74 år (i Skåne, det skiljer sig mellan olika platser i landet) en kallelse där de får möjlighet att gå på mammografi för att kontrollera sina bröst oavsett hur ens relation till sjukdomen ser ut. Finns bröstcancer i släkten blir man dock kallad för mer regelbundna besök för att kontrollera sig. Man kan även göra en undersökning för att se om ens släkting har ärftlig bröstcancer eller inte, och om man i så fall själv har anlag för att få det. Detta gör man genom att ta prov på cellerna på sig själv och den drabbade och sedan jämföra anlagen. Bara en liten andel av de drabbade av bröstcancer har den ärftliga versionen, ungefär 5-10 %. Oavsett om det är en släkting på ens mammas eller pappas sida som fått sjukdomen kan den vara ärftlig. Om man har anlag för att få sjukdomen och många i ens släkt tidigare drabbats kan man vidta åtgärder för att minimera risken så mycket som möjligt. Det innebär att man opererar bort brösten i förebyggande syfte. Detta är dock ganska så drastiskt och något man bara gör i extrema fall.


Oavsett om tumören upptäcks vid en mammografikontroll eller hemma är det viktigt att agera snabbt så att läkaren direkt får en uppfattning av läget och kan starta behandlingen. Vilka typer av behandlingar som finns och hur de verkar kommer det information om i nästa artikel i denna serie.


Källor: 1177.se, Cancerfondens hemsida


Lovisa Bergdahl